Vad mer ska jag göra för att få svar?
Jag har sedan två månader tillbaka haft känselbortfall på hela höger sida av kroppen.
Allt började med att höger arm domnade bort den 17/6 ungefär, sökte då till en kiropraktor för att se om någon kunde hjälpa mej då jag har problem med kota c5 till c7, kiropraktorn fick igång armen men inte handen.
Och den 27/6 tappade jag känseln i höger och vänster ben, min sambo fick lyfta mej dit jag skulle för jag kunde inte kontrollera mina ben, råd frågade med 1177 och de tyckte att jag skulle åka in men valde att avvakta till fredagen och se om det vart någon förändring under natten.
När jag vaknade på fredag morgon var vänster ben normalt igen, några små stickningar fanns i vänster ben. Men höger ben var fortfarande helt bort domnat, vi åkte in till Akuten i Huddinge och fick komma in på ortopedakuten då det gällde benet, där tog man de vanliga blodproverna som tas och man kollade om hur balansen var, fick en Voltaren spruta, men den hjälpte inte, åkte hem utan några svar.
På lördagen vart symtomen värre, det var nu inte bara benet som var bort domnat, utan hela höger sida av kroppen. Tappade senare under dagen även känseln när jag kissade, och kände inte när jag var kissnödig.
Åkte in igen på måndag morgon för att se då det inte hade gått över under helgen, fick denna gång komma in på nevroakuten på Huddinge sjukhus. förklarade då att jag inte kände att jag inte kände att jag var kissnödig eller om det kom kiss när jag var på toaletten.
Denna gång togs det inga blodprover utan man gjorde massa neurologiska tester, om jag kunde gå, hoppa och massa andra tester.
Jag och min sambo frågade om det kunde vara Borrelia, men fick till svar att de inte fanns några symtom på att det skulle vara borrelia. vart hem skickade med orden " Det kan vara vitaminbrist och stress som orsakar detta, och du kanske vaknar upp i morgon och det är borta och ni får komma in om det blir värre!"
Väljer då att kontakta vårdcentralen i kommunen där jag bor för att få göra ett borrelia prov, så att man kan utesluta att det eventuellt kan vara borrelia. Fick en tid redan dagen efter hos en läkare på vårdcentralen som kontaktar Neurogen i Nyköping för att komma vidare, det togs även ett blodprov för borrelia men det fanns inga tecken på borrelia.
Kommer till Nyköpings medicinmottagning på torsdag för att träffa neurologen och de var då sagt att jag skulle göra en LP, men neurologen väljer att vänta med en LP för att se vad Magnetkameran visar och skickar en remiss till radiologen.
Det skulle ta upp till tre månader för att göra magnetkameran och de kunde inte göra något annat än att sätta upp mej på återbudslistan.
Efter tre veckor så börjar jag få en kraftig huvudvärk, får utskrivet tabletter mot huvudvärken men dom hjälper inte. Så vi väljer att efter rådfrågning med 1177 och Vårdcentralen att åka in till Akuten i Nyköping för att få göra en CT koll på hjärnan, och de beslutas också att man ska göra en LP. CT kollen visar inget och de första svaren från LP visar inte heller några akuta symtom.
Den 8/8 får jag en tid till att göra en MR undersökning (mycket tidigare än den tid jag fått innan som var den 10/9), har även nu en otroligt kraftig huvudvärk, men tabletterna hjälper inte och LP undersökingen visade inget, så nu väntar man bara på MR utlåtandet.
Kontaktar läkaren jag har på medicin i Nyköping för att säga att tabletterna inte hjälper som han skrev ut, så han skrev ut nya tabletter.
Men efter några dagar märker jag att dessa tabletter inte hjälper och får en tid med läkaren som jag haft kontakt med. När jag och min sambo åker in till Nyköping för att få svaren på MR undersökningen så väljer min kropp att stänga av ( har då bara sovit 8 timmar på 4 dygn) . Min sambo bär in mej på sjukhuset och man gör ett snabbt EKG men det visar inget jag vaknar upp efter cirka 30 minuter och då väljer läkaren att lägga in mej på en kortvårdsavdelning för att göra en telemetri-övervakning.
Både jag och min sambo frågar varför jag skall ligga kvar med övervakning när EKG inte visar något, vi får inga svar på varför jag skall läggas in.
När vi har samtal med läkaren på kortvårdsavdelningen förklarar jag med korta ord att jag inte orkar berätta för dom vad som hänt och att min sambo vet allt som har hänt.
Min sambo blir då tillsagd att han skall gå ut för att de ska få prata med mej, där de ställer frågor om hur relationen är mellan mej och min sambo, och om jag blir utsatt för våld eller hot.
Läkarna lyssnar inte på det jag och min sambo säger utan säger att jag skall vara kvar för att utesluta att det är något fel med hjärtat.
Jag väljer att åka hem för att jag inte får de svaren jag vill ha av läkarna.
På tisdagen får jag utskrivet sömntabletter av vårdscentralen och ska ta dom i samband med värktabletten.
På onsdagen får jag nya värktabletter utskrivna av Läkaren på neurologen, denna gång lite starkare tabletter.
På torsdagen kontaktar jag vårdcentralen och säger att sömntabletterna inte hjälper och att jag inte får sova alls.
De visar sej då att värktabletterna kan stöta bort de sömnmedicin som jag fick utskrivet så de skriver ut en annan sömnmedicin.
Jag kontaktar medicin mottagningen på fredagen och fick en telefon tid med en annan neurolog på måndagmorgon, efter samtalet med läkaren så får jag en tid på torsdagen denna vecka.
Efter besöket med läkaren så konstateras det att de inte är någon fara med den spinalvätska som man hittat. Utan man säger att det är musklerna som är spända.
Men jag känner att musklerna inte är spända och även min sambo känner att musklerna i nacken inte är spända som de varit förut.
Så nu är jag här på ruta ett igen, med 70% bort domning av kroppen och en enorm huvudvärk som gör att jag inte kan sova.
Jag begär inte att ni ska göra något utan vill bara att någon här ute i Sverige ska lyssna på det jag har att säga med hur jag mår och inte mår, men jag har redan gett upp eftersom man inte fått några svar eller någon som lyssnar på en.
Och jag tycker inte det ska behöva vara så här, utan jag tycker att man ska kunna bli tagen på allvar.