carolinahallen.blogg.se

Lilla vän

Allmänt Permalink2
Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om all skit som är just nu, men jag vet helt ärligt inte om jag har lust att göra det.
 
Jag kommer inte nämna några namn i detta inlägg men den eller de personer som tar åt sej av inlägget får göra det!
 
Jag är väldigt trött på att människor i som knappt hör av sej när man fyller år eller på andra sett helt plötsligt skall börja mejla och skriva massa saker som gör ont!
Och jag fattar inte vad de vill med det, för när man svarar på mejlen så svarar de knappt på det man skriver utan de menar på att man ska strycka ett streck över det hela, men jag lovar er att det är inget som bara går att dra ett streck över. 
Och jag vet att dem som läser min blogg, och det har jag mej själv att skylla, men att de ska komma fram krypande nu att de är å oroliga över mej för att jag är dålig gör mej bara förbannad.
Vad ska dom göra som ingen läkare redan gjort? Ska dom helt plötsligt bli ett stöd för mej i denna skit? Det kommer dom aldrig kunna bli, för jag har världens bästa stöd runt mej! Jag har människor i min närhet som betyder så otroligt mycket för mej och jag vill inte ha människor som tycker att det är okej att bara dyka upp när det behagar dom.
 
Att de också väljer att lyssna på vad alla andra har och säga är ett stort frågetecken för mej, jag tror aldrig att jag kommer att förstå varför de väljer att lyssna på andra än på det jag har att säga. Då kommer bara frågan; Är det
du som talar nu, eller är det dina ord...klart att det är! Varför lyssnar inte folk??
 
Att få till sej att jag är psykist sjuk gjorde mer ont än ja kunnat räknat med, jag trodde aldrig det om er!
Och till er andra som läser denna blogg, Nej jag är inte psykist sjuk, har varit hos psykologen och pratat och psykologen menar på att detta är något annat i kroppen, något mekaniskt.
 
Att komma och säga att jag inte var så sjuk förut som jag är nu tycker ja inte heller man ska säga, för jag känner min kropp bäst, ingen läkare eller någon annan kan säga att "Nej du Carolina, det är inget fel på dej, du inbillar dej att det gör ont osv..." Jag har varit dålig sedan mina olyckor 2006 och 2007, sen har jag inte alltid visat det utan jag har bitit ihop väldigt mycket för att inte visa, då jag har sett hur flera som fanns i min närhet tog illa vid. Sen om de var oroliga eller tyckte det var jobbigt har jag ingen aning om, och det är något jag aldrig kommer att få reda på. Det var aldrig någon som frågade hur jag mådde, allt handlade bara om andra personer i deras närhet. Tråkigt men sant.
 
Om folk inte kan acceptera mina val i livet så får det stå för dom. Jag är lycklig och mår så bra jag kan med tanke på omständigheterna i min kropp. Jag har en sambo som hjälper mig att kämpa igenom vardagen.
Synd bara att dom människorna som jag också berhöver i min vardag väljer att inte lyssna på mej eller min sambo. Jag kan gå vidare i mitt liv frågan är om dom kan det...? Livet handlar om att se framåt, inte tvärtom även fast det kan vara svårt. "Men vill man så vill man och vill man inte så vill man inte" så säger 5 åringen här hemma. Smart tjej skulle jag säga.
 
Jag har och jag kommer alltid ha en smärta i kroppen, en typ av kronisk smärta. Men glada människor runt omkring mig gör livet lättare allt annat är skit.
 
 
 
 

Hur gör svensk sjukvård egentligen?

Hälsa Permalink0
Efter inlägget igår så var det många som hörde av sej och jag vart jätte glad för det, det värmer att det är så många som bryr sej där ute:)
 
I går när posten kom vid ca 14 tiden så fick jag ett brev från Landstinget Sörmland. Äntligen trodde jag nu kommer en tid till neurolgen i Eskilstuna.
 
Öppnar brevet och får under samma veva lite högre puls för jag tänker att nu äntligen händer det något.
Men så ffort jag öppnat brevet så försvann den där höga pulsen och tårarna kom istället.
 
Läser brevet gång på gång för att förstå vad de menar, men jag fattar inte. 
 
Det står så här på brevet:
 
"Kallelse läkarbesök"
Du har fått en tid för ett läkarbesök på medicinmottagningen NLN, Nyköpings lasarett.
Till en överläkare torsdagen den 13/2 2014 kl 13,00.
 
Sen står det bara att man ska ta med en medicin lista och en massa nummer om man har några frågor.
 
Men jag ska ju inte till Nyköping utan min remiss är ju skickad till Eskilstuna sjukhus, eftersom ja inte har fått någon hjälp av två olika läkare i Nyköping.
 
Jag försöker få tag på medicinmottagningen men det är hopplöst, det har telefontid mellan 07,00-11,00 så det var bara att boka en tid till 10,10 idag.
 
Jag försöker på andra sett att få tag på någon på medicin då jag måste få svar på mina frågor innan jag kontaktar VC som skickat remissen.
Efter mycket om och men så får jag prata med en sköterska och hon kan bara se att remissen är skickan den 14/1-14 men inte vem den är ifrån.
Inte så mycket hjälp av dom, men kunde ialla fall byta tiden så jag får en mer vettig tid då jag inte kan fixa så någon kör mej 13.00.
 
Vid halv fyra under gårdagen ringde VC tillbaka till mej och jag var inte speciellt rolig att prata med just vid det tillfället, tårarna rann och jag var väldigt arg.
Men sköterskan förklarade för mej att i Sörmand finns det en stor Neurolog och i Nyköping är det en liten filial, och remissen är skickad till Eskilstuna men Nyköping har tagit emot den. Men det står i remissen att jag inte vill till Nyköping utan vill direkt till Eskilstuna. Så nu måste min husläkare försöka få tag på remissen som de i Nyköping har godkänt och skicka den vidare till Eskilstuna, vilket inte kommer vara något problem. Och de lovade en tid inom två veckor för att träffa en läkare. Så nu blir det ännu mera väntan:(
 
Känns som att ett brev från Landstinget kan ge så mycket glädje men sen efter någon minut blir allt bara ledsamt:(
 

Svensk sjukvård

Hälsa Permalink3
Vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Jag har tappat hoppet för den svenska sjukvården.
 
För en vecka sedan den 15/1-14 skulle jag bli uppringd mellan 7,45-8,00 för att få svar på mitt borrelia prov som togs för en vecka sedan. Var det någon som ringde? Nej, men 8,23 ringde läkaren och ursäktade sej inte ens att han intne hade ringt på avtalad tid! Inget svar fick jag på provet heller då de har hittat något som gör att det måste analysera blodprovet en gång till.
Och eftersom jag hade en telefontid tänke jag att nu ska ja ställa några frågor angående hur man konstaterar en whiplashskada, till svar fick jag att du måste kontakta neurolgen för att få svar hur du ska göra.
Okej tänkte jag, jag tar kontakt med Mälarsjukhuset för att se om jag kanske får mer hjälp av dom än vad jag har fått på Nyköping sjukhus.
Lämnar alla uppgifter man behöver och får en telefontid 8,35.
 
Klockan blir nästan kvart i nio (8,43 för att vara exakt), när sjukskterskan ringer från medicin, där får jag veta att jag måste ringa till neurolgen och prata med dom.
Sköterskan sätter mej i telefon kö till neurolgen och jag får tiden 8,53.
 
9,01 ringer de från neurogen och jag får prata med en sköterska. Min sambo var i kontakt med henne i höstas angående mina problem.  Sköterskan ber mej vända mej till VårdCentralen för att få bästa hjälp från början då det är en sjukgymnast som utreder om det kan vara en Whiplashskada. 
 
Sagt och gjort, 9,05 ringer jag till VC för att boka en tid, de ska ringa upp mej vid cirka 10,05.
 
11,19 ringer de från VC och berättar att de haar problem med datorerna och kan inte boka några tider. Hmm... mera väntan.:(
 
12,05 ringer det från VC och de tycker det börjar bli vädigt allvarligt att ingen tagit mina symtom på allvar och de börjar bli trötta på att de bara kastar runt mej till olika sjukhus enheter.
De ger mej telefonnummret till sjukgymnasten och säger att jag ska ringa och borde få en tid dagen efter redan.
 
12,11 ringer jag till sjukgymnasten och får en telefon tid dagen efter klockan 10.00.
 
Senare under dagen ber jag att få komma i kontakt med personen jag pratat med på VC kontakta mej igen angående de långa vänte tiderna och vid 15,39 ringer sköterskan tillbaka till mej och beklagara att de är sådana långa vänte tider och hon ska se vad hon kan göra för att de ska gå fortare.
 
Dagen efter klockan 10,35 ringer de från sjukgymnastiken och de säger att de har en tid den 11/2-14 alltså nästan en hel månad till jag måste gå sjukskriven för att de inte finns några tider. Tackar och tar emot tiden och kontaktar sköterskan igen, och hon säger att de där kan inte stämma utan att de borde finnas tidigare tider.
Jag pratar ochså med min läkare angående allt de som hänt och hon bestämmer sej för att skicka mej vidare till neurologen i Eskilstuna med en rimiss för detta börjar bli väldigt allvarligt.
 
I fredags den 24/1-14 hade jag en tid till psykologen i Nyköping då neurolgen i Nyköping sa att detta var psykiskt och inget annat. Av alla gånger jag har varit på sjukhuset under den senaste tiden så hade jag min sambo med mej under hela besöket och det var inga som helst problem med att han var med. Besöket kändes väldigt onödigt och slöseri med tid. Då psykologen jag träffade sa att detta är inte psykiskt utan det är något mekaninskt i kroppen som ställer till med problem. Hon pratade mycket om olika prover man kunde ta och vart ganska förvånad att de inte tagit ett muskelprov på mej då mina muskler inte hänger med som de bör göra.
 
Pratade igår med min husläkare angående att allt börjar bli värre och att huvudvärken inte alls ger sej. Hon blir väldigt orolig och tycker det är konstigt att hon inte får tag på neurolg läkaren jag hade i Nyköping för att göra en extra koll så att de inte har missat något på några bilder som är tagna. Men hon har försökt få tag på honom i snart 3 veckor utan framgång. Vilket känns väldigt dåligt.
 
Så nu är jag här igen, på ruta ett, fast denna gång är allt lite värre:( 
 
Till top