carolinahallen.blogg.se

Tappad rubrik

Allmänt Permalink0
Jag tänkte lägga upp ett tal som är skrivet av en person som om man känner mej kan räkna ut vem det är. 
Denna person har ingen kontakt med mej i dag och den personen vill inte heller ha det.
Men detta tacktal som är skrivet gör mej i dagens läge väldigt ont. Är det verkliga ord eller är det bara ett ihop skrivet tacktal för att klara uppgiften? Hade ni frågat då talet är skrivet skulle ja svara att det är verekliga ord, men i dagens läge vet jag inte vad jag ska tro!
 
Tacktal 
Många som har äldre eller yngre syskon brukar säga att dom avskyr varandra. Men har ni tänkt på hur fort relationen kan förändras? Min syster och jag har alltid varit som katt och hund. Vi brukade bråka hela tiden och kom aldrig överens. När vi väl var sams så varade det ungefär en timme. Det är löjliga saker vi bråkar om; vem som ska gå ut med hunden, vem som har snyggast tröja eller vem som lyssnar på bäst musik. Helt enkelt löjliga saker. 

Min syster har ändå lärt mig mycket. Mer än mycket faktiskt, hon har lärt mig nästan allt jag vet om skytte. Och det är jag tacksam för. På ett sätt skulle jag vilja säga att det är tack vare henne som jag är så bra som jag är på skytte. När allt går dåligt så har hon alltid bra svar på varför det går som det går. Hon är som en bästa vän som man alltid kan prata med, och det är inte många syskon som kan. Att allt kan förändras på bara några sekunder fick jag lära mig själv. 

Den 11 mars 2007 hände något som förändrade vår relation. Min syster och jag hade bråkat på morgonen. Hon var stressad över ett nationellt prov och det gick ut över mig. Jag skulle till Cosmonova med klassen den dagen. Jag var riktigt arg på min syster när jag slängde igen dörren hemma och gick till tåget. Jag visste inte då att den dagen skulle förändra min familjs liv. 

När vi var på Cosmonova ringde min mamma och berättade att min syster var på väg till Astrid Lindgrens barnsjukhus med helikopter. Hon hade varit på väg hem från skolan med moped när en bil kört ut i vägen och inte uppmärksammat henne. Hon hann aldrig bromsa och körde rakt in i bilen. Vad som hände sen är det ingen som vet. Allt hände på bara några sekunder. Någon ringde polisen och efter en halvtimme så var hon i luften. Min mamma och pappa var på väg till sjukhuset och jag satt på tåget från Stockholm. Det var på tåget hem som jag insåg hur illa det verkligen var. 

Jag ville inte följa med till sjukhuset. Jag visste inte om jag skulle klara av att se min syster så. Jag fick bo hos min mormor och morfar under tiden hon låg på sjukhus. 

Att rykten kunde spridas så fort visste jag inte heller. Det var rykten om att hon brytit ryggen, blivit förlamad och brytit nacken. De som spred ryktena visste ingenting. De hade inte hört något om hur hon mådde. Det enda dom visste var det som stod i tidningen. Folk kom hem till oss och telefonen gick på högvarv. Det var hektiska dagar som följde. 

Jobbigast var att gå till skolan dagen efter. Alla tyckte så synd om mig. Men det var ju inte synd om mig. Det var ju inte jag som blivit påkörd. Det var synd om dig. 

Efter fem dagar fick hon komma hem. Min syster fick vara kvar på sjukhuset så länge då hon redan innan olyckan råkat ut för en annan olycka där hon skadade ryggen första gången. Det var året innan. Hon föll från ett staket som var cirka 80 cm högt. Men jag förstod nog inte då att det var så allvarligt. Det var under olyckan 07 som jag förstod allvaret. Det var första gången sen den morgonen vi bråkade som jag såg henne. Det var som om en sten lyftes från mitt hjärta. Det var så overkligt att se min syster så trött och sliten. Jag var beredd att göra allt för henne just då. 

Min syster klarade sig bra med tanke på vad ryktena sa. Hennes ryggkotor blev ihoptryckta och hon var det där lilla berömda hårstråt ifrån att bli förlamad. Efter olyckan slutade vi bråka. Vi slutade ta varandra för givet. Vi vet nu att det kan ta slut på bara några sekunder. Med det här vill jag tacka bilisten som körde på min syster. Tack vare honom har vi kommit varandra närmare. 

Tack Bertil!

Patientnämden??

Allmänt Permalink0
För ett tag sedan var jag tvungen att kontakta Patientnämden för att ta upp ett stort problem som inträffat.
 
Det började med att den 18/9-13 så var jag på akuten i Huddinge för att se om de kunde hjälpa mej med huvudvärken eller om de hade något tips på vad jag skulle kunna göra för att kunna få bättre hjälp.
 
Läkaren föreslog att jag skulle få komma upp till Uppsala sjukhus och träffa olika läkare och sjukgymnaster. Så han skickade ett remiss förslag till min neurolog i Nyköping för att han sedan skulle skicka den vidare upp till Uppsala.
 
Och man har något som heter vårdgaranti, att åf vård inom 90 dagar om ett sjukhus skickat en remiss, men tror ni jag fick komma upp dit? 
Haha Nej!! Jag fick istället ett brev från Läkaren i Huddinge där han skriver och frågar hur det gått och om jag fått kommit upp till Uppsala.
Jag väljer då att ta kontakt med Läkaren i Nyköping för att få svar, Men jag fick en telefontid veckan efter jag ringde honom, och nu är vi inne i december, alltså har dessa 90 dagar gått.
 
När jag får tag på läkaren så säger han att jag är inte tillräckligt sjuk/dålig för att åka upp till Uppsala. Så att han har slängt remissen.
Han säger också att han skickat ett remiss svar till Läkaren i Huddinge vilket han inte alls har gjort.
 
Så han ljuger eller undanhåller information som är viktig för mej!
 
Jag får hem ett pappaer där jag ska fylla i vad som hänt och hur jag har upplev saker och ting.
Jag fyller i det och skickar in det dagen efter jag fått hem pappret. Jag skickade in detta papper i december, och innan jag åkte till Gran Canaria så fick jag svaret, alltså sista januari fick jag hem svaret från vad Läkaren svarat.
 
Och i hans svar menar han på att han har lämnat ett remiss svar och att han tyckte andra alternativ till vård var bättre. Men eftersom jag varit i kontakt med Huddinge sjukhus så vet jag att den läkaren inte fått något remiss svar. Alltså ännu en gång en lögn/undanhållen information.
Jag fyller i enkäten jag fick med om jag var nöjd eller liknande med svarer, och tar upp allt som hänt en gång till, då han inte läst eller förstått vad jag egentligen menar. Och skriver dit att jag inte alls är nöjd med svaren, och att jag är väldigt ledsen på vården.
 
Nu för en vecka sedan fick jag hem ett pappaer från Patientnämnden där de skriver att de mottagit mina synpunkter och lämnat vidare de till läkaren och läkarens chef, och efter det är de hela ärendet avslutat.
Hur kan man avsluta ett ärende som jag nu fått tagit upp en gång till? 
Varför ska jag vända mej till Patientnämden? 
 
Efter mycket om och men så får jag träffa en ny neurolog för att få en ny bedömning och efter som denna läkare också är indragen i ärendet till patientnämnden så kändes det som om han inte alls ville ta upp något, utan bland det första han sa va att jag måste få en remiss upp till Uppsala för att de inte kan göra något här i Nyköping längre. Äntligen tänkte jag, efter 8 månaders sjukskrivning så ska det äntligen hända något.
 
Var under förra veckan i kontakt med Uppsala sjukhus för att få se vad de ska göra eller likande.
Får prata med en jätte trevlig sjuksköterska och hon blir nästan arg när jag berättar att inget hänt sen den 8/8-13, hon menar på att de skulle ha gjorts mycket mera tester, nya MR bilder skulle ha tagits och så vidare. Och hon förklarade att man får vara kvar i några dagar och så är det olika läkare och sjukgymnaster som hjälper en under hela tiden. Så det känns skönt att få lite mer på benen.
 
Så nu är det bara en lång väntan för att få komma dit

Idag är det verkligen vår ute

Allmänt Permalink0
Ja nu är det vår ute.
Det är så otroligt härligt att se solen ute och känna de varma solstrålarna.
Älsklingen och svärfar är ute och tar en cykeltur för att få i gång säsongen:)
Dom åkte ut vid tolv tiden och får se när de kommer tillbaka, de brukar vara ute 2-4 timmar:) Skönt att de får komma ut och njuta av vädret.
 
Jag önska att jag hade mått helt hundra för då hade jag tagit en promenad eller kanske följt med och cyklat. Men eftersom kroppen har blivit värre sedan två veckor tillbaka så orkar jag inte.
Att ta en liten promenad på 10 minuter är otroligt jobbigt då jag  måste ha kryckor eller stöd av älsklingen. Så just nu är det inte så himla roligt.
 
Men jag kunde ialla fall ta en kopp te och sätta mej ute på altanen där solen värmer så skönt.
 
Måste be om ursäkt till er alla som läser min blogg, att de inte kommer upp så mycket inlägg eller något just för tillfället men det har sina orsaker. Jag orkar inte skriva om allt, det är så mycket som händer just nu, men ändå händer inget. 
 
Kan berätta lite kortfattat vad som har hänt.
 
I torsdags den 6/3 så träffade jag en ny neurologläkare som skulle göra en tredje bedömning av mej och se vad han tycker att vi ska göra. Han var ganska lugn och var inte alls orolig över dessa symtom jag har och han kände inte till den ryggmärgsskada det står att jag har.
Läkaren vart heller inte orolig över att jag inte kan röra på höger ben, för att röra höger ben så måste jag hjälpa till med armen eller så får älsklingen bära mej dit jag ska. 
Läkaren kunde inte göra så mycket utan han skulle skicka en remiss upp till Uppsala sjukhus för att jag skulle bli inlagd några dagar. Skönt nu hädner det något, men vet ni vad? Denna remiss som nu läkaren skickar har jag fått i september en gång men då från Huddinge sjukhus, och då valde man att kasta den remissen på Nyköping Sjukhus. 
Så i fredags tog jag mej tiden och ringde upp till Uppsala sjukhus för att se vad som händer och få lite koll då Uppsala är 17 mil här ifrån. Men de kunde inte säga så jätte mycket, då remissen inte hade kommit upp men jag har fått veta vilken avdelning jag ska vara på och det är väl alltid en tröst.
 
Det är med otroligt blandade känslor jag vill åka till Uppsala. Dels vara borta och inlagd på sjukhuset är ett stort ! för mej, sedan vad ska jag göra där efter all träning och undersökning? Kommer älsklingen att få vara där med mej eller kommer jag vara helt själv?:(
Sedan det som kan vara bra är att dom i Uppsala verkligen kan sin sak och de vart chokade över att man inte gjort mera tester på mej. Så det känns som att man är i trygga händer på så sätt.
 
Så nu går vi bara och väntar på vad som kommer att hända och när det kommer att hända.
 
Det är så det är just nu för tillfället.
 
 
Till top