carolinahallen.blogg.se

Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om all skit som är just nu, men jag vet helt ärligt inte om jag har lust att göra det.

 

Jag kommer inte nämna några namn i detta inlägg men den eller de personer som tar åt sej av inlägget får göra det!

 

Jag är väldigt trött på att människor i som knappt hör av sej när man fyller år eller på andra sett helt plötsligt skall börja mejla och skriva massa saker som gör ont!

Och jag fattar inte vad de vill med det, för när man svarar på mejlen så svarar de knappt på det man skriver utan de menar på att man ska strycka ett streck över det hela, men jag lovar er att det är inget som bara går att dra ett streck över. 

Och jag vet att dem som läser min blogg, och det har jag mej själv att skylla, men att de ska komma fram krypande nu att de är å oroliga över mej för att jag är dålig gör mej bara förbannad.

Vad ska dom göra som ingen läkare redan gjort? Ska dom helt plötsligt bli ett stöd för mej i denna skit? Det kommer dom aldrig kunna bli, för jag har världens bästa stöd runt mej! Jag har människor i min närhet som betyder så otroligt mycket för mej och jag vill inte ha människor som tycker att det är okej att bara dyka upp när det behagar dom.

 

Att de också väljer att lyssna på vad alla andra har och säga är ett stort frågetecken för mej, jag tror aldrig att jag kommer att förstå varför de väljer att lyssna på andra än på det jag har att säga. Då kommer bara frågan; Är det

du som talar nu, eller är det dina ord...klart att det är! Varför lyssnar inte folk??

 

Att få till sej att jag är psykist sjuk gjorde mer ont än ja kunnat räknat med, jag trodde aldrig det om er!

Och till er andra som läser denna blogg, Nej jag är inte psykist sjuk, har varit hos psykologen och pratat och psykologen menar på att detta är något annat i kroppen, något mekaniskt.

 

Att komma och säga att jag inte var så sjuk förut som jag är nu tycker ja inte heller man ska säga, för jag känner min kropp bäst, ingen läkare eller någon annan kan säga att "Nej du Carolina, det är inget fel på dej, du inbillar dej att det gör ont osv..." Jag har varit dålig sedan mina olyckor 2006 och 2007, sen har jag inte alltid visat det utan jag har bitit ihop väldigt mycket för att inte visa, då jag har sett hur flera som fanns i min närhet tog illa vid. Sen om de var oroliga eller tyckte det var jobbigt har jag ingen aning om, och det är något jag aldrig kommer att få reda på. Det var aldrig någon som frågade hur jag mådde, allt handlade bara om andra personer i deras närhet. Tråkigt men sant.

 

Om folk inte kan acceptera mina val i livet så får det stå för dom. Jag är lycklig och mår så bra jag kan med tanke på omständigheterna i min kropp. Jag har en sambo som hjälper mig att kämpa igenom vardagen.

Synd bara att dom människorna som jag också berhöver i min vardag väljer att inte lyssna på mej eller min sambo. Jag kan gå vidare i mitt liv frågan är om dom kan det...? Livet handlar om att se framåt, inte tvärtom även fast det kan vara svårt. "Men vill man så vill man och vill man inte så vill man inte" så säger 5 åringen här hemma. Smart tjej skulle jag säga.

 

Jag har och jag kommer alltid ha en smärta i kroppen, en typ av kronisk smärta. Men glada människor runt omkring mig gör livet lättare allt annat är skit.