carolinahallen.blogg.se

Har det hänt något sen sista inlägget?

Hälsa Permalink0
Både ja och nej, är fortfarande sjukskriven och ska vara glad om jag kan börja jobba i januari nästa år säger läkarna. Då de fortfarande inte riktigt hittat vad felet är så är vi fast på ruta ett, och står där och trampar.

 För två veckor sedan åkte jag och min sambo in till akuten för att min huvudvärk hade blivit värre och jag fick inte i mej något att äta, utan kräktes bara upp det jag försökte äta eller dricka. Kommer upp vid kvart över elva till Huddinge akut, och får gå in till neurologakuten, står där och förklarar för läkarna i cirka 15 minuter vilka symtom jag har och att det fortfarande är problem med min blåsa.

Jag får till svar att de måste ringa till Nyköping sjukhus för att få mina journalanteckningar och kunna göra en bedömning om vad det kan vara.

Innan jag får komma in på ett eget rum på akuten får jag och min sambo en fråga av läkaren som fortfarande gör väldigt ont i mej, frågan löd så här: "Vad förväntar du dej att vi på akuten ska kunna göra?".

Och jag kan säga att det är inget man vill höra när man söker akutvård för att man blir sämre och sämre.

 Men ja, kunde inte riktigt svara på den fråga då jag inte riktigt vet vad jag vill att dom ska kunna göra. Eftersom min neurolog läkare inte kan göra något vad ska då en akutläkare göra?

 Vi sätter oss på rummet och väntar. När man sitter på en akut eller ett sjukhus går tiden väldigt sakta och inget händer, de tog 20 minuter innan de kom in och kollade pulsen och hjärtat. Man tog inte och kollade hur mycket vätska som fanns i blåsan utan det lät man vara. Efter cirka en och en halv timme går jag ut och frågar vad det är som händer, och får till svar att de väntar på journalerna som skulle skickas klockan kvart över tolv.

Så det var bara att gå in på rummet igen och vänta, denna gång tog det inte så lång tid innan de kom in och sa att de inte hittar något konstigt som dom skulle kunna göra något åt, utan de dom hittar är samma som läkarna i Nyköping hittat.

Läkaren säger att det är en blockering av någotslag, vad för blockering kunde ha inte riktigt säga men skulle få en remiss upp till Uppsala och bli inlagd där några dagar för att göra lite olika tester osv.

 Läkaren säger också att han ska skriva ut nya mediciner mot huvudvärken för den dos ja hade på föregående medicin var väldigt låg.

 Vi åker hem igen utan svar på varför huvudvärken blir värre. Hur mycket ska jag orka? jag blir hit skickad och dit skickad men ingen tar riktigt tag i mej och lyssnar på det jag säger.

 Åker till apoteket för att hämta ut medicinen och när vi kommer dit och kollar recepten så finns det inget där, alltså så har han inte skickat iväg något recept. Återigen sjönk mitt förtroende för den svenskasjukvården.

 Nu har det gått en vecka och det har ändå inte hänt så mycket, har fått en tid till smärtkliniken i Nyköping om två veckor, så lång tid, förstår inte hur jag riktigt ska orka då huvudet inte blir bättre och jag sover max 2 timmar per natt.

Men som dom sa så fint på smärtkliniken: Vi kan inte göra mer än så här just nu, du har fått den tidigaste tiden vi har i vårat system.

Det är det som har hänt med allt vad som har med sjukvård att göra.

Men andra saker har också hänt, mycket som inte är skrivet här i bloggen men som jag får frågor på gällande en kommentar som skrevs av en anonym läsare.

Och jag ska svara så ni alla vet!

Jag umgås inte med min familj i Järna längre och det var väldigt länge sedan jag kunde ha ett "normalt" samtal med dom. De flesta av våra samtal vi har haft under ett års tid slutar i  höga toner, att man slänger på telefonen och inte säger något mer.

Men för några dagar sedan fick jag nog. Hade fått några kommentarer här på bloggen då jag var så dum och berättade om att jag hade denna blogg för min familj i Järna.

Jag ringer upp min mamma och i frågarsätter varför man skriver som man gör, och får till svar att de inte alls skrivit något eller läst bloggen, och det vet jag inte stämmer då jag dagen innan pratade med dom och hör hur mamma blir arg över något jag skrivit i bloggen, men det som skrivs här är det jag känner och hur jag tycker!

Utan jag får höra att jag ska vara tyst och bara lyssna på massa gammalt, som är i dagens läge historia för mej. Och jag får inte försvara mej över det hon säger utan jag ska bara lyssna, men jag tar inte det längre . Jag har gjort det i över 20 år och nu är det dags att bita i från och få säga det jag tycker.

Så just nu står jag där på egna ben, eller nej det gör jag ju egentligen inte, jag har min sambo och hans två små änglar som finns vid min sida när allt är jobbigt.

Nu vet ni hur det står till med mej och min familj i Järna, det är inget roligt att inte ha någon kontakt med sin familj, men att inte hälsa när man har barn med sej (som inte gjort något utan följer bara med för att träffa min familj) tycker jag inte är acceptabelt,

Jag vet att det pratas en jälva massa och det är något jag får leva med, men jag kan försvara mej och jag har rätt till att säga vad jag tycker och tänker! Ingen annan kan någonsin ändra på det jag tänker.

Till top